En lunchrunda

Vi strosade längs kanalen på lunchen, matte och jag. Många hundar ute, mycket gott gräs. Men vänta... Är inte det...? Jo minsann! Det var ju brorsan Tyler! Han är söt!

Jag mådde lite illa av allt gräsätande, så vi hälsade lugnt och försiktigt.
När de gått, drog jag med matte in bakom ett träd så att jag kunde kräkas lite. Pinsamt om brorsan sett mig!

Vi träffade honom en gång till, men då var jag lite trött från promenaden, så vi hälsade fint och försiktigt en gång till. Han pussade på min matte. Det gör inte jag! Vem vet var hon varit med den nosen?!