Konstigare och konstigare...

Igår var jag ensam hemma med katten. Vi låg och hade det mysigt i sängen hela dan. Jag tycker det är okej att vara ensam hemma ibland. Då får jag sova hur mycket jag vill!

När husse och matte kom hem spelade vi boll i trädgården. Vi spelade så mycket att jag blev helt slut! Sen kom mormor! Jag visste inte att det var mormor, jag hörde bara någon utanför dörren och sprang skällande mot den. Måste ju jaga bort eventuella inkräktare! Fast när jag kollade ut genom fönstret, såg jag att det var mormor. Men hon ville inte hälsa på mig så mycket. Husse och matte gick ut till henne och jag fick stanna inne. Tradigt! Men jag tittade på henne genom fönstret i alla fall.

Idag följde jag med husse på jobbet igen. På lunchen var vi ute och gick och jag trodde nästan att vi skulle åka hem, för vi gick åt det hållet. Men plötsligt stod matte där! Mitt på trottoaren! Oj, så glad jag blev! Vi gick till mattes jobb. Vet inte vart husse tog vägen riktigt. Han bara försvann...

Fast vi var bara en kort stund på mattes jobb. Vi skulle gå hem. Jag försökte leda matte till bilen, men hon sa bara "åka bussen" hela tiden. Vet inte vad hon menade...? Men sen förstod jag! Vi skulle åka buss hem! Buss är kul!

Vi väntade knappt alls, bussen kom meddetsamma. En man satt och pratade med mig och matte. Han klappade mig. Jag kände mig generös och lät honom klappa mig. Det var fler som var sugna och klappade lite. Jag lät dem också klappa mig. Det är jobbigt att vara eftertraktad! Mannen som pratade med oss trodde att jag var en blandning! Har ni hört på maken! Men matte rättade honom. Tyvärr inte tillräckligt skarpt. Kunde gott tagit i lite. Jag vet att hon kan!

Nu är vi hemma och myser, matte och jag!